Vem tar AI-frågan på allvar?

Artificiell intelligens håller på att förändra vårt samhälle i en takt som är svår att överblicka. På bara några år har AI gått från något för forskare och teknikföretag till verktyg som kan skriva texter, analysera stora informationsmängder, skapa bilder, programmera och ge kvalificerat stöd i allt fler yrken.

Men vart är vi egentligen på väg?

Det är en fråga som är betydligt större än vilken AI-tjänst Härryda kommun ska köpa in eller vilka arbetsuppgifter som kan automatiseras. Den handlar om hur vi vill att framtidens kommun ska fungera – och vilken roll människan ska ha när maskiner kan utföra en allt större del av det arbete som tidigare krävde mänsklig kunskap.

Clas Törnquist, tredje namn på Kristdemokraternas lista till kommunfullmäktige i Härryda, har arbetat med IT i mer än tre decennier och har under flera år fördjupat sig i generativ AI och de möjligheter och problem som följer med tekniken.

Ju mer jag lär mig om AI, desto mindre intresserad blir jag av frågan om vilken chatbot kommunen ska använda. De riktigt intressanta frågorna ligger på en helt annan nivå. Vad händer med våra organisationer när tillgången till kvalificerat kunskapsarbete blir mycket billigare? Vilka beslut ska vi överlåta till maskiner? Vilka ska vi absolut inte överlåta? Och vem bär ansvaret när gränsen mellan mänsklig och maskinell bedömning börjar suddas ut?

AI är inte bara en IT-fråga

Under tidigare tekniksprång har datorer framför allt automatiserat beräkningar, administration och repetitiva arbetsuppgifter. Den generativa AI:n börjar påverka något annat: själva kunskapsarbetet.

Det gör frågan politisk.

En kommun är i hög grad en kunskapsorganisation. Tjänstepersoner utreder, analyserar, skriver underlag, tolkar regler, kommunicerar med invånare och förbereder beslut. När AI blir kapabel att hjälpa till med allt fler av dessa uppgifter uppstår stora möjligheter – men också frågor som inte kan överlåtas till IT-avdelningen eller en leverantör.

Vi ska självklart använda teknik som kan frigöra tid och ge bättre service. Men effektivisering kan inte vara vårt enda mål. Vi måste också fråga oss vad vi vill bevara. Var måste det finnas en människa som förstår sammanhanget, gör bedömningen och faktiskt tar ansvar?

Vem äger kunskapen?

En annan fråga handlar om kommunens självständighet.

När allt mer analys, informationsbearbetning och beslutsstöd sker genom AI-system riskerar organisationer att successivt flytta både kunskap och förmåga till ett fåtal stora teknikleverantörer.

Det behöver inte vara fel. Men det måste vara ett medvetet val.

Jag tror att offentlig sektor måste börja betrakta AI som en strategisk fråga på ungefär samma sätt som ekonomi, kompetensförsörjning och informationssäkerhet. Vi behöver förstå vilka förmågor vi själva måste äga och vilka vi kan köpa som tjänst. Annars riskerar vi att upptäcka vårt beroende först när det redan är svårt att ta sig ur det.

Politikens uppgift är att tänka längre

Det är lätt att antingen bli hänförd eller rädd inför ny teknik. Båda reaktionerna riskerar att leda fel.

AI kommer sannolikt att ge oss möjligheter som vi idag bara anar. Samtidigt kommer tekniken att ställa frågor om ansvar, integritet, kompetens, arbete och mänskligt omdöme som saknar enkla svar.

Clas Törnquist menar därför att kommunpolitiken behöver börja diskutera AI på en betydligt högre nivå än vilka verktyg som ska införas.

Jag har inte svaren på alla de här frågorna. Det tror jag inte att någon har. Men jag är övertygad om att vi måste börja ställa dem. Det farliga är inte att vi ibland fattar fel beslut om AI. Det farliga är om utvecklingen går så fort att vi aldrig hinner bestämma vad vi egentligen vill.

Inför kommunvalet står Clas Törnquist som nummer tre på Kristdemokraternas lista till kommunfullmäktige i Härryda.

Hans ambition är inte att göra AI till ännu en kommunal teknikfråga. Det är att se till att den större frågan inte glöms bort:

Vilken kommun och vilket samhälle vill vi bygga när intelligens inte längre enbart är en mänsklig resurs?